[Farao] sade: "Kom då fram med det, om du talar sanning!"

Då kastade [Moses] sin stav, och det var tydligt [för alla att] den var en orm;

och han drog fram sin hand och [alla kringstående] såg att den var [skinande] vit.

[Farao] sade till stormännen som omgav honom: "Denne är helt säkert en mästare i trolldom,

som vill driva bort oss från vårt land med hjälp av sin trolldom. Vad råder ni mig till?"

De svarade: "Låt honom och hans broder vänta medan du sänder bud till städerna

att alla skickliga trollkarlar skall inställa sig hos dig."

Och så församlades trollkarlarna vid den tid och på den dag som getts till känna

och människorna tillfrågades om alla hade infunnit sig.

[Och någon sade:] "Kanske får vi gå med [i processionen] bakom trollkarlarna, om de segrar."

Då trollkarlarna kom, sade de till Farao: "Vi väntar oss minsann en frikostig belöning om det är vi som tar hem segern."

[Farao] svarade: "Visst! Och ni skall höra till dem som står mig nära."

Moses sade till dem: "Kasta nu vad det är ni vill kasta!"

Och de kastade sina rep och sina stavar och sade: "Så sant som all makt ligger hos Farao är det vi som har segrat!"

Då kastade Moses sin stav och den slukade synvillorna som de hade framkallat.

Och trollkarlarna kastade sig ned på sina ansikten

och utropade: "Vi tror nu på världarnas Herre,

Moses och Arons Herre!"

[Farao] sade: "Tror ni på honom innan jag har gett er tillåtelse? Han måste vara den mästare som har undervisat er i trolldom! Men ni skall få pröva på [min vrede]! Jag svär att jag skall hugga av er motsatt hand och fot till sista man; ja, jag skall korsfästa er utan förskoning!"

De svarade: "[Det är för oss] ett mindre ont, eftersom vi återvänder till vår Herre.

Vi hoppas få Hans förlåtelse för våra synder, då vi är de första som antar tron."

[EFTER EN tid] gav Vi Moses genom ingivelse denna befallning: "Tåga bort med Mina tjänare under natten, ni kommer nämligen att förföljas!"

Och Farao sände bud till städerna med befallning att [männen] skulle inkallas till krigstjänst [och att följande skulle kungöras:]

"[Israeliterna] är en ynklig skara,

fulla av avoghet mot oss;

men vi är ett folk på vår vakt

och vi har drivit bort dem från deras trädgårdar och källor

och de rikedomar de samlade och den hedersamma plats [som de intog i vårt land]."

Så [gick de till väga]. - Men [därefter] gav Vi Israels barn [allt] detta i arv.

Och de förföljande [egyptierna] hann upp dem vid soluppgången;