Har de inte klart för sig hur många släkten Vi lät gå under före deras tid, [släkten] som aldrig skall återkomma?

Men alla skall de [en Dag] föras fram inför Oss.

Ett tecken [på Guds allmakt] har de fått i den döda jorden, som Vi skänker nytt liv och där Vi låter brödsäd växa, som tjänar dem till föda;

och där Vi låter palmlundar och vingårdar uppstå, vattnade av källor,

av vars frukt de äter efter att bidragit med [sina] händers arbete. Skall de då inte tacka [Honom]

Stor i Sin härlighet är Han, som har skapat allt vad jorden alstrar, människorna själva och det som de saknar kunskap om, i motsatspar.

Också i natten har de ett tecken; Vi klär av den dagen - och de sveps i mörker.

Och solen som löper mot sin viloplats, anvisad henne av Den som äger all makt, all kunskap.

Och månen, för vilken Vi har föreskrivit faser [som den måste passera] tills den blir lik den vissna, krökta stjälken till en dadelklase.

Solen skall inte skynda ifatt månen, och natten hinner inte upp dagen; var och en rör sig nämligen i sin [fastställda] bana.

Och ett tecken för dem är att Vi i den tungt lastade arken räddade deras [förfäder och dessas] efterkommande,

och Vi har skapat efterbilder till den som tjänar dem på deras resor.

Om Vi ville, kunde Vi låta dem drunkna; ingen skulle höra deras nödrop och ingen räddning nå dem,

om det inte var så att Vi förbarmade oss över dem och lät dem glädjas åt livet ännu en tid.

Men när de uppmanas: "Var på er vakt mot [de faror] som ligger framför er [och som ni har varnats för] men också mot dem som ni inte vet något om - kanske skall [Gud] visa er barmhärtighet"- [vänder de sig bort];

ja, vilket budskap som än når dem från deras Herre, vänder de ryggen till.

Och när de som förnekar sanningen uppmanas: "Ge åt andra av det som Gud har skänkt er för er försörjning", säger de till de troende: "Skall vi livnära den som Gud hade kunnat föda, om Han velat? Detta har ni helt missuppfattat!"

Och de säger: "Och detta löfte [om uppståndelse och dom], när skall det infrias, om ni har talat sanning?"

Det enda de har att vänta på är [dånet av Guds straff] - ett enda dån, som skall drabba dem när de som bäst överlägger om [sina viktiga angelägenheter].

De kommer inte att få tid att upprätta testamente, och de hinner inte vända tillbaka till de sina.

Och det skall stötas i basunen och alla skall skynda ut ur gravarna för att möta sin Herre;

och de skall jämra sig och ropa: "Vem har väckt oss ur vår djupa sömn?" [Och änglarna skall svara:] "Detta är vad den Nåderike har lovat - budbärarna sade sanningen."

Ett dån, ett enda, skall ljuda, och alla skall föras fram inför Oss.

Ingen skall tillfogas orätt denna Dag och ni skall inte lönas för något annat än era egna handlingar.

Denna Dag skall de vars arvedel är paradiset helt gå upp i sin glädje,

vilande i ljuvlig skugga med sina följeslagare, stödda på divanernas [mjuka kuddar],

och där skall de njuta frukter [av alla slag] och allt vad de begär skall de få.

En nåderik Herre skall hälsa dem med ordet: "Fred!"

"Men ni, obotfärdiga syndare, håll er undan denna dag!

Befallde Jag er inte, ni söner av Adam, att inte tjäna Djävulen, som är er svurne fiende,