بِسْمِ اللَّهِ الرَّحْمَٰنِ الرَّحِيمِ
وَٱلْعَٰدِيَٰتِ ضَبْحًۭا
Wal'aadi yaati dabha
SE de frustande stridshästarna!
فَٱلْمُورِيَٰتِ قَدْحًۭا
Fal moori yaati qadha
Se hur deras [hovar] slår upp gnistor
فَٱلْمُغِيرَٰتِ صُبْحًۭا
Fal mugheeraati subha
när de galopperar till anfall i den tidiga morgonen
فَأَثَرْنَ بِهِۦ نَقْعًۭا
Fa atharna bihee naq'a
[och] hur de river upp moln av damm
فَوَسَطْنَ بِهِۦ جَمْعًا
Fawa satna bihee jam'a
när de stormar fram i stridsvimlet!
إِنَّ ٱلْإِنسَٰنَ لِرَبِّهِۦ لَكَنُودٌۭ
Innal-insana lirabbihee lakanood
MÄNNISKAN är sannerligen djupt otacksam mot sin Herre -
وَإِنَّهُۥ عَلَىٰ ذَٰلِكَ لَشَهِيدٌۭ
Wa innahu 'alaa zaalika la shaheed
om detta vittnar hon själv -
وَإِنَّهُۥ لِحُبِّ ٱلْخَيْرِ لَشَدِيدٌ
Wa innahu lihubbil khairi la shadeed
och visar sin kärlek till rikedom i ivern [att samla mer].
۞ أَفَلَا يَعْلَمُ إِذَا بُعْثِرَ مَا فِى ٱلْقُبُورِ
Afala ya'lamu iza b'uthira ma filquboor
Vet hon inte [att] då det som göms i gravarna strös omkring
وَحُصِّلَ مَا فِى ٱلصُّدُورِ
Wa hussila maa fis sudoor
och det som människorna har dolt i sina hjärtan uppenbaras;
إِنَّ رَبَّهُم بِهِمْ يَوْمَئِذٍۢ لَّخَبِيرٌۢ
Inna rabbahum bihim yauma 'izil la khabeer
den Dagen [skall det bli uppenbart att] deras Herre var väl underrättad om dem.